Sitter just nu och väntar på att komma fram till en handläggare hos polisens tipstelefon. Det är alltid massa ungar som kör som idioter på sina mopeder precis utanför våran lägenhet. Varje fredag- och lördagkväll får vi stå ut med detta och jag börjar bli trött på det. Det är 25+ grader (i juli var det 40+) i lägenheten vilket gör att vi måste ha fönsterna öppna för att inte svettas ihjäl. Ungarna kör runt, runt, runt i byn och var femte minut är de på våran gata och gasar på som i helvete. Det låter som om de kör inne i vårt vardagsrum och är fönsterna stängda någon gång låter det ändå så in i norden. Sen att folk alltid sitter på stationen (100 m från våran lägenhet) och skriker och dricker alkohol gör inte saken bättre.

Jag skrev snabbt om detta på Facebook och då var det genast någon som sa: Då ska man inte kunna lämna cykeln utanför en affär då? Det är mer humant att binda hunden utanför en affär när man går in och handlar en stund, än att låta hunden vara hemma under tiden, helt ensam. För den mår bättre av den biten motion! Och självklart bör man kunna binda en hund i en rimlig tid utanför en affär utan att folk ska sno hunden?!

Nu har det gått en liten svart katt på våran gata i några månader. Det är någon som ger den stackaren mat på trottoaren men den verkar inte tillhöra någon då den inte är särskilt tam. Jag tror att det är någon som har ett sommarhus här som köpt/tagit in katten för att sedan kasta ut den på gatan när de skulle åka hem igen. Sommarkatter är ju, tyvärr, inte ovanligt på Österlen. Idag satt den mitt på gatan när det kom bilar och flyttade sig inte; så Niclas fick gå och bära bort den från gatan ett flertal gånger tills vi såg att det låg en matbit mellan kullerstenen. Jag kände och klämde lite på den och jag tror nästan att den har mask då den är svullen i magen och ganska mager överallt annars.

Nu har jag ringt ett katthem och väntar på att de ska ringa tillbaka till mig. Förhoppningsvis kan de ta hand om katten så jag kan fortsätta mitt liv med gott samvete. Jag blir så jävla förbannad på folk som skaffar djur för att sedan inte ta hand om dem när det inte är lika "roligt" längre.

Det är väldigt jobbigt när man känner att man verkligen behöver skriva ett inlägg för att förklara varför man inte bloggat mycket på några dagar. Det är inte så det ska behöva vara och det är inte så min blogg är menad att vara. Detta ska vara en rolig grej jag gör för att skriva ner mina känslor och tankar, där jag kan lägga upp roliga grejer som hänt och lite tips (och påminnelser) om bra hemsidor. Min blogg ska vara en rolig del av mitt liv; i text och bilder. Jag skulle mycket väl kunna publicera inlägg efter inlägg med bilder som jag vill ha sparat någonstans i fall de försvinner från datorn eller för att lätt kunna kolla tillbaks i arkivet och minnas. Men jag vill självklart att ni, mina kära läsare, ska tycka om vad ni ser här i bloggen. För jag vill så klart inte att ni går någonstans! Jag trivs med er. Det är skönt att få respons och idéer när det behövs. Ni är bäst! ♥

Kom precis hem till mamma efter att ha badat i ungefär en timme. Det tog mig nästan 20 minuter innan jag ville hoppa i, haha!  Under tiden vi torkade och väntade på att pappa skulle hämta oss störde jag mig innerligt på en sak; folk som har med sig sina hundar till ett bad där de inte får vistas under sommaren! Det är såna som dem som ger oss (dvs andra hundägare) dåligt rykte och snart ryker de få förmåner vi har. Slutar inte folk att bryta mot således "onödiga" lagar för hund- och hundägare får vi snart inte ha hund i Sverige. Skärpning, tack!

Ibland kan jag sitta och leta i flera timmar efter fel i filmer och TV-serier. Denna gången hoppade det fram ut av sig själv då jag först trodde det var en fluga på skärmen. Jag tycker att det förstör lite; man liksom blir påmind om att det inte är på riktigt. Man upphör att leva sig in i serien och jag som älskar att drömma om att jag också är en del av tjejgänget i Sex and the city! Tycker inte ni också att det förstör inlevelsen lite grand?

Jag förstår inte varför storbloggare får tävla. Det är inte rättvist för fem öre. Personligen deltar jag inte i denna tävlingen men det är inte rätt mot alla de "dödliga" som inte har flera tusen läsare som de kan mjölka röster av. Dessutom; har inte storbloggarna råd att shoppa loss bäst fan de vill?

Som ni kanske sett på Blogg.se's startsida har en brud vid namn Rebecka fått sitt inlägg om Världens yngsta mamma publicerat. Jag skrev om detta («- länk till mitt inlägg) redan i mars och nu måste jag få vara lite tjurig. Jag tycker allt att jag skulle varit på framsidan! Äh, det är nog bara vädret som gör mig sån här. Vem som helst kan bli galen i denna värmen.

Jag orkar inte diskutera detta egentligen men jag måste bara säga att endast 1/4 av Eclipse var bra. Jag gillade specialeffekterna och vissa scener, men det blev förstört av alla kärlekskranka snorungar. Jag får kalla kårar av att höra fjortonåriga flickor som sitter och åh:ar och iih:ar när Taylor Lautner går i bara shorts, eller när Robert Pattinson darrar upprört på läppen när han ska säga något "romantiskt" till Bella. Jag avskyr filmerna och jag avskyr att gå på bio (i detta fallet). Usch, vad jag går med på mycket för att göra Niclas lycklig. Tacka vet jag böckerna.

Alltså, så här ligger det till: Nästan varje gång jag loggar in på Petville har jag fått en kommentar från Greg (som f.ö. kommer från South Carolina). Och efter att jag läst den nya kommentaren skrattar jag alltid riktigt högt och håller på att kissa på mig. Vi behöver fler personer som Greg här i Sverige!

 

Att presentera sin blogg som "Namn - fotograf" och sedan ladda upp pixliga bilder med tråkiga motiv är som att sparka alla stora konstnärer i pungen. Visst finns det amatörfotografer och de (såna som jag) som älskar att fotografera varje liten grej som händer, men vi njuter av våran kamera och skryter inte om våra suddiga bilder. Vi förstår också att vi inte ännu är någon Tim Flach. Vi gillar läget helt enkelt. Vem som helst i dagens samhälle kan ta en bild och lägga in den på datorn.

Nu går Niclas och jag ut på en promenad med hundarna. Det är trots allt fint väder (idag också!!) och då får vi allt passa på! Ska se om jag kan få min vilja igenom och gå till rastparken - min karl är så lat ibland, haha. 

Idag är det Jordens Dag och då tycker jag allt att det är min uppgift att påminna er om att ni ska återvinna allt som kan återvinnas! Glöm inte bort att ingenting varar för evigt. En dag kommer jorden inte längre vara lika vacker. Så, återvinn. Gör det bara. Ska det vara så svårt? Nä, trodde inte det.

 

Jag har nyss valt att lämna den community som gett mig många fina vänner och en hel del bra minnen. Men det var på tiden. Jag stannade bara kvar i hopp om att resten av medlemmarna skulle sluta vara så otrevliga, dryga och allmänt elaka. Visst, jag var inte världens bästa medlem förut men det var helt och hållet ett tidsfördriv. Nog för att jag är dryg i mig själv men inte på det viset att jag t.ex. hånar folks åsikter bara för att de inte är detsamma som mina egna. Auf wiedersehen.

Jag kan inte sätta fingret på vad jag vill att min blogg ska handla om. Visst, jag har mina djur men hur intressant vore det om jag bloggade om varje gång vi varit ute på promenad och hur Lucifer låg i fönstret hela dagen. Nä, bloggen ska representera mig men tro mig - ni vill inte se allt som är Carolina Throbäck.

Alla storbloggare säger att man behöver ha ett tema på sin blogg för att folk ska återkomma till den och jag kan mycket väl hålla med dem. Men man ska veta vad det är man brinner för så pass mycket att man kan och vill skriva om det. Personligen har jag alldeles för mycket grejer jag skulle vilja skriva om och det är väl inget fel med lite omväxling? Jag väljer själv att inte följa bloggar som likt en gammal skiva som spelas om och om igen.

Jag är en länspatriot så mycket och så kraftigt att det gör ont i magen. Jag älskar Skåne riktigt mycket och jag skulle inte vilja bo någon annanstans än på Österlen. Så, snälla, gräv bort Skåne. Frigör oss från Sverige och låt oss återförenas med danskarna. Vi skåningar förstår lika mycket danska som övriga Sverige, men jag sitter hellre fast vid Danmark än Sverige. Göteborg får ni mer än gärna gräva bort när ni ändå är i farten, det är enda stället där folk har vett i huvudet (dessutom är göteborgskan för jävla het).

Ska prata med Niclas om vi inte kan flytta till Skottland snart.

Jag har tröttnat på LCHF dieten. Det är inte så att det är särskilt krävande att följa den men jag är nog inte redo att ändra mina matvanor på det viset. Att inte kunna kasta in lite pommes i ugnen när man inte har något annat hemma och att inte få käka makaroner när pengarna tryter är påfrestande. Ägg, créme fraiche, lax och avokado är något jag konstant måste ha i kyl- och frys för att det ska fungera för mig. Det blir väldigt dyrt att köpa ägg och lax varje vecka. Vi har helt enkelt inte råd att slänga ut närmare hundra kronor på lite fisk och en kartong ägg två-tre gånger i veckan. Visst, det låter inte så dyrt men har man ingen ordentlig inkomst så är varje krona guld värd. 


Efter att läst igenom vad jag skrev ovan sitter jag nu och myser lite med tanken om att ha en ätstörning. Den där delen med depression, social isolering och självmord lockar inte men det hade varit väldigt praktiskt att ha anorexia. Att ha beslutsamheten att vägra äta ordentligt (yes, i'm aware that some can't choose their behaviour). Kunde det inte varit helt normalt att få någon veckas anorexi lite då och då? Jag menar, jag kunde gått ner de kilona jag vill få bort och ändå hålla mig relativt sund. Det verkar vara väldigt praktiskt med ätstörningar.